Ett hem fyllt av skaparglädje

Hemma hos Daniel Löfberg är varenda skrå fylld med böcker, konstverk och instrument. Under senaste åren har även leksaker adderats till blandningen, i samband med att familjen har växt. Det kreativa arbetet är satt på paus men inspirationen flödar ändå. 

– Det är ingen brist på idéer, tiden räcker bara inte till för allt. Man får snarare vara glad om inte grejerna går sönder med småbarn hemma.  

Daniel är mångsysslare och begränsar sig inte till en konstform, hans konst är snarare en kombination av allt han tycker är kul. I grunden är han musiker och har satt ihop bandet Midnattsorkestern. På deras skiva Yllefilt är det han själv som har illustrerat omslaget, skrivit texterna och komponerat musiken. Ursprungligen från Lund, har Daniel med stopp i Växjö och Gotland till slut hamnat i Göteborg. Flera av konstverken är därför kopplade till Kortedala som han under en period bodde i. Förutom musiken har han under flera år hållit på med återvinningskonst. Modellbygge är något som har följt med sedan dagis och passade perfekt att kombinera med något annat han gläds av. 

– Jag tycker att det är väldigt lustbetonat att leta efter och hitta saker både på loppisar eller i containrar, just för att det finns så mycket som man kan återvinna från själva materialet. 

Mjölkpaketshusen är ett sätt att kombinera dessa hobbys. Papp har en yta som är passande att måla på och själva formen påminde Daniel om landshövdingehusen här i Göteborg. Sedan gäller det att hitta kompletterande material för att bygga tak, fasad och fönster. I det långsamt pågående projektet Aftonstjärnan har Daniel gett sig på att göra tak av riktig plåtskiva och imiterat den putsade fasaden med sandpapper. Han berättar att det är roligt och utmanande att testa sig fram.  

– Sen är inte mjölkpaket att rekommendera för seriösa modellbyggare egentligen. Det är en liten kamp med den typen av material. 

Blåvitt för Göteborgsandan

För Göteborgs 400-årsjubileum gjorde Daniel mjölkpaketshus inspirerade av spårvagnar, där husen är blåvita och har olika nummer för olika linjer. 

– Tanken var att de skulle representera någon sorts demokratiskt rum, lyfta spårvagnarna som en mötesplats för alla olika människor. Att man går in i en port, men kommer ut i en annan. 

Daniel visar även en spårvagn i den klassiska blåvita färgkombinationen. Längst upp ser man sexans skylt lysa i orange och därmed vet man att den tar oss till Kortedala. Kruxet är att den är gjord av aluminiumburkar och vagnarna hålls ihop av magneter. Förutom att Daniel tycker om att återanvända material finns det även en metaforisk baktanke. 

– Det är en liknelse till M28:an. Det är den spårvagnen som har tagits ur bruk nu och har destrueras där i depån. Det är som att spårvagnarna är stora burkar som blir återvunna på något sätt. Det är så mina tankar har gått. 

För att fortsätta på temat göteborgsattribut introducerar han även Kortedalahästen, som skapades under samma period. 

– Folk från Dalarna skojar att det är kulturell appropriering. Men egentligen är det ju verkligen bara en ordvits. Kortedalahäst, det är ju det som det kommer från. 

Inspiration från det enkla

Inspiration och idéer hämtas både från omgivningen och minnen. Dels är det tydligt kopplat till Göteborg, med dess spårvagnar och landshövdingehus. Men mycket föds även ur tiden på Gotland, från tillbakablickar av utsikten mot det skimrande havet och båtarna. David berättar om lyckan han kände när han insåg att han, från precis rätt vinkel, kan skymta havet från vardagsrumsfönstret. 

– Nu syns det inte så väl, men mellan husen där ser man faktiskt lite hav. Det är en liten lucka som jag lapar inspiration ifrån.

Även saker för en billig slant på secondhand kan spraka igång en kreativ gnista. Saker, men framförallt olika material, ger idéer till projekt. Tändstickor, overheadfilm, leksaker och fuskpäls tar en ny form i Daniels händer. Bakom intresset för att återvinna material finns en viss hållbarhetsaspekt. Daniel pekar på en gitarr som hänger på väggen och berättar att han hittade den vid en container, iklädd i fodral. 

– Det är ju inte klokt. Det växer ju absolut en frustration över resursslöseri när man ser vilka saker som slängs. 

Toner och visioner

I hemmakontoret råder något av en konstnärlig röra med flera påbörjade projekt, material, målarfärger, redskap. Staplade på hög står kartonger med udda fynd Daniel samlat på sig under åren. Från lådan högst upp sticker det ut pipleksaker. Grisar och hönor skriker, piper och tjuter i kör när Daniel trycker ner lådans innehåll med handflatorna. Lådan under är fylld med burkspeldosor. Favoriterna är dock noga utvalda och står separat i en liten hylla som pryder vardagsrummet. Bakom prylarna finns idéer till musikvideos eller andra projekt, och burkspeldosorna har redan fått komma till användning i låtar.

– Det är något magiskt med själva klangen, säger Daniel och visar upp favoriten, som är den äldsta och också boven till resten av kollektionen. 

Trots en tid med sömnlösa nätter och fullspäckade dagar finns det framtidsplaner och visioner. De påbörjade projekten står på hög i väntan på att bli avslutade – Aftonstjärnan har stått i bygge i över ett år nu. I stunden blir dock musiken prioriterad före konsten, då det är en inkomstkälla. Men musikbranschen är tuff. 

Drömmen att en dag samla sina målningar och låttexter i en bok finns i bakhuvudet. Daniel fascineras av barnböcker, dess färgkombinationer och heltäckande stora uppslag med bilder. Tanken att göra någonting som barnen hade tyckt om ligger också varmt om hjärtat. 

– Det hade varit kul att få göra något sånt, barnböcker är en fantastisk konstform. Jag hoppas att jag en dag får känna känslan av att hålla i en egentryckt bok.