Vem är staden till för?

Att Göteborg ser ut som det gör är ingen slump. Till och med varje bänk har ställts ut med eftertanke. För vissa kan en bänk som är väldigt kort innebära att det inte finns någonstans att sova om natten. 

– Jag tror att vi ibland hamnar i sådana bakvända samtal. Vad är det stora problemet? Att någon tvingas sova ute eller att vi får se någon sova ute, säger Petter Nilsson. 

I Slottsskogen finns det bänkar utställda runt om i parken. Jag har tänkt att jag och Robert ska sätta oss på en av dem. För mig har bänkar tidigare bara varit något som finns, inget jag funderar på. Nu har jag börjat fundera och förstått att flera reflekterar över det dagligen. Att bänkarna för andra kan betyda sömn, utanförskap eller exkludering. När siktet är inställt på en av bänkarna blir den tagen mitt framför näsorna på oss, av ett gäng som verkar vara från något universitet. De har sådana ”russebussbyxor” i diverse färger på sig. Hur som helst är nästa bänk ledig och vi slår oss ner, på en bänk som ser ut som en av många i Slottsskogen. 

– Säg att du skulle lägga dig här och vila en stund så har du järnräcke i vägen. Du kan inte sträcka ut benen, inte göra någonting. Förr var bänkarna breda, nu får du plats med halva dig. Man gör det medvetet så att folk inte ska kunna lägga sig någonstans, säger Robert. 

Robert Breman är drygt 50 år och råkade ut för en arbetsplatsolycka som gjorde att han hamnade på gatan. Nu har han varit hemlös i nästan två år. Han har själv märkt av en förändring i stadsbilden och hur exempelvis bänkar, toaletter och väntsalar utformas.

Robert säger att det är stor brist på just toaletter i Göteborg. Stadsbiblioteket är en av de få platser där det går att gå på toa gratis. Annars krävs det kreditkort för i princip alla toaletter.

– Jag tycker att man brister ganska gravt i en sådan basal grej. Varför ska folk behöva kissa på sig eller göra på sig på gatan bara för att inte finns toaletter i en sådan stor stad som Göteborg.  

”Det här med attraktivitet finns ofta med varje gång man utvecklar offentliga platser. Och då är det underförstått att det inte ska vara attraktiv för hemlösa människor”

Detta är något som Petter Nilsson som är kunskapsstöd inom frågor om hemlöshet och stadsutveckling i Göteborgs stad också har reagerat på. Det beror på att det ska vara mer välstädat på toaletterna säger han. Egentligen är det inte omöjligt att ha konstnadsfria toaletter, det som krävs är bara att de städas oftare och det är ingen som vill betala för denna städning. 

– Det här är inte riktat mot vem som helst. Utan det är riktat mot människor som inte kan betala efter sig, säger Petter. 

Detta är ett exempel på ett större fenomen, så kallad exkluderande design. 

– För att minska en plats attraktivitet för vissa grupper tar man bort olika funktioner på den platsen som gruppen behöver och uppskattar. Som sittplatser, väderskydd, tak och väggar, säger Petter. 

Exkluderande design kan alltså infatta många olika saker. Ett vanligt förekommande exempel är bänkar, deras utformning eller bristen på dem. Både Nordstan och Centralstationen är platser där den exkluderande designen är tydlig. I början av tiotalet bestod Centralstationen till högre grad av sittplatser säger Petter. Succesivt har dessa minskat och konsumtionsytorna ökat. Alltså är en större del av Centralstationens sittplatser på restauranger och andra platser där betalning krävs.  

– I en väntsal tycker jag att det är ganska förkastligt. För att vart du än tittar i världen så sover folk när de väntar på tåg och bussar. Det är ganska naturligt att du vill vila en stund, det är inget konstigt, säger Robert. 

Det kan vara svårt att bilda sig en uppfattning om vidden av exkluderande design i en stad som Göteborg. Men för Petter är det tydligt. 

– Jag skulle säga att det är fullständigt integrerat. I varje ny plats, stadsdel och bänk du sätter ut så gör man olika övervägningar om vem som kommer att använda det här. 

Något som Robert ofta återkommer till är att han och andra hemlösa inte får sina basala behov tillgodosedda. Han tycker att det görs felprioriteringar när det kommer till stadsplaneringen. Exempelvis tycker han att en enkel toalett skulle vara mer hjälpsam i Brunnsparken än ett nytt café. 

– Det finns en omänsklighet i att man inte förstår basala mänskliga behov. Man tror att man ska kunna sudda bort det på något sätt. Alla kan behöva gå på toaletten, alla kan behöva vila och sova. Vem man än är, säger Robert. 

Det är lätt att tro att det här med exkluderande design är ett relativt nytt fenomen, då det på senare tid har talats mer om det. Men så är det inte. Petter säger att det går att spåra enda tillbaka till när människor började fundera kring utformning av det offentliga rummet. 

– Exkluderande design är bara en variant av den form av offentlig design som vi har. Vi styr folks beteenden i stort i samhället. Vi skapar cykelbanor, vi skapar enkelriktade vägar. Vi försöker att påverka människor i det offentliga rummet, så det i sig är ingenting nytt. Det som är grejen med exkluderande design är att det riktas mot personer i särskilt utsatt position. I syfte att minska deras användning av vissa platser. 

”Förr kunde du komma in i ett trapphus om natten och krypa in under en trappa och haft det varmt eller åtminstone klarat dig. Sådant fungerar inte alls längre. Det finns ingenstans att ta skydd eller komma undan.”

Det finns alltså en gråskala när det kommer till exkluderande design och allmän utformning av städer. 

– Problemet här är att det riktas mot särskilt utsatta grupper och att vi inte erbjuder något alternativ för dem, säger Petter. 

Robert vill även han se att det finns alternativ för honom och andra i hemlöshet. 

– Man försöker ju mota ut allt och alla. Förra vintern var bistrare än den var i år. Man har alarmknappar och porttelefoner överallt. Man har spärrat av allt. Det går inte att komma in någonstans i stort sett. Förr kunde du komma in i ett trapphus om natten och krypa in under en trappa och haft det varmt eller åtminstone klarat dig. Sådant fungerar inte alls längre. Det finns ingenstans att ta skydd eller komma undan, säger han. 

Den exkluderande designen har sina rötter i idéen om att städer ska bli mer attraktiva och trygga. Under tidigt tvåtusental började städer konkurrera med varandra på ett nytt sätt. Attraktivitet som värdeord kan kopplas till tankesättet om att städers konkurrens, snarare än att de ska vara en plats som erbjuder mycket till dem som behöver det mest säger Petter.  

– Det här med attraktivitet finns ofta med varje gång man utvecklar offentliga platser. Och då är det underförstått att det inte ska vara attraktiv för hemlösa människor, säger han.  

Men det står såklart i kontrast till det Robert säger att han behöver. Han tycker att alla behöver få sina essentiella behov tillgodosedda för att kunna ta sig fram i livet. 

– Man behöver någonstans att bo, man behöver kunna gå på toaletten, man behöver kunna sköta sin hygien. Man behöver ha sådana saker som alla behöver för att ha en grund att stå på om man ska kunna återanpassa sig till samhället. Alla behöver den grunden och det borde vara ganska elementärt i de mänskliga rättigheterna, säger han. 

Medan vi sitter på bänken passerar det mycket folk. Det är fint väder i Göteborg idag och det är många människor ute i Slottsskogen. Robert har på sig en faktumkeps och bredvid sig på bänken har han ställt en blå Ikeakasse fylld till toppen. 

Förr gick det att lägga in sina saker i ett förvaringsfack genom att stoppa i en tia och sedan få tillbaka den när sakerna skulle hämtas ut. Idag kostar det betydligt mer än så säger Robert. 

– Om du vet att du kan stoppa undan dina grejer och ha dem säkra på ett ställe. Då kan du åtminstone gå utan att bli överbelastad. Även om du samlar burkar eller vad du nu gör så blir det ett lättare liv. 

Frågan om hur en stad ska utformas för att vara trygg och tillgänglig både för dem som är hemlösa och de som inte är det kan dock te sig svårbesvarad. Petter säger att en stor andel av forskningen inom fältet socialt arbete, där han är verksam, kritiserar den exkluderande designen. 

– Men forskningen erbjuder ju inget alternativ, utan de erbjuder bara kritik i hög utsträckning, säger han. 

Men det finns enskilda positiva exempel. I ett projekt som Petter drev tittade de på det arbetssätt som man använt sig av i Odense i Danmark. Där de har skapat en plats för socialt utsatta i staden. 

”Det finns en omänsklighet i att man inte förstår basala mänskliga behov. Man tror att man ska kunna sudda bort det på något sätt.” 

– Personer i beroendeproblematik är mycket mer brottsutsatta generellt än vad jag och du är. Men vi har ofta tänkt att det tillhör beroendeproblematik men det tycker jag är en jätteproblematisk uppfattning.

Därför har dessa människor ofta flyttats runt så att inte andra ska behöva se dem. I Odense har de i stället funderat på hur brott bäst förebyggs. Vilket görs genom att öka den sociala kontrollen säger Petter. Platser har därför skapats där målgruppen får synas i det offentliga rummet.

– Vi har ofta tänkt att problemet med deras brottsutsatthet är att vi behöver bevittna den. 

Petter har sett att det skett ett skifte i synen på denna strategi och att människor blivit mer intresserade av hur den skulle kunna implementeras i Göteborg. 

– Det är ju ingen som har blivit polis eller börjat jobba i Göteborgs stad för att skyffla runt socialt utsatta människor till olika platser. På många håll längtar man efter ett sätt som är bättre och som kanske innebär lite mer sociala värden än de som vi har haft hittills. 

Robert håller med om att dagens stadsmiljö inte inkluderar hemlösa och att den exkluderande designen sprider sig mer och mer. Bänkarna blir både kortare och smalare säger han. På sin höjd kan han sova tre timmar i sträck när han hittar ett ställe att lägga sig på.

– Det är så väldigt ogenomtänkt och så väldigt ovänligt och omänskligt, säger Robert. 

Hållbar stadsutveckling och en inkluderande stad är värdeord som ofta används när det gäller stadsplanering. Men i praktiken går det att välja en grupp att applicera begreppen på och personer i hemlöshet ingår inte i det konceptet säger Petter. Alltså breddas sällan inkluderingen fast det hävdas att det har gjorts. 

– Jag tror att det är väldigt få som håller på med stadsutveckling som skulle säga att de bygger en exklusiv stad eller ett mer exklusivt samhälle. Samtidigt är det ju precis det vi gör, enligt forskningen, säger Petter.  

”Vi har ofta tänkt att problemet med deras brottsutsatthet är att vi behöver bevittna den. ”

Han själv inspireras av Odense i sitt arbete för att göra Göteborg till en tryggare stad för flera.  

– Vi har den här förgrunden i Odense där de bygger tak och väggar för att skydda gruppen mot regn. Där de har möjlighet att gå på toaletten i anslutning till dem här platserna. Platserna har också symboliska gränser där allmänheten kan passera och se in. Men också veta att om jag går utanför den här gränsen så kommer jag inte hamna mitt på någon som är alkohol- eller drogpåverkad. Då har man lyktats skapa ett stadsrum där samspel är möjligt. 

Robert har också drömmar för framtiden, han drömmer om att skapa fler aktiviteter för hemlösa. Där de kan titta på film, spela biljard och ha en social samvaro utan alkohol eller droger. 

– En sak som jag skulle vilja göra är att se till så att det finns ett liv att välja på i Göteborg. En fredag eller lördag kväll, vad ska folk som är utsatta eller går på gatan göra? Vad ska de hitta på för någonting utan pengar? Lösningen är ju att de vill dränka sina sorger. De vill göra vad som helst för att komma undan ögonblicket de lever i.