”Göteborg är som en ful gammal vän” – Wingårdh om stadens arkitektur

Göteborgs byggnader speglar stadens historia – från gamla 1600-talskyrkor till dagens moderna glasfasader. Är det någon som har koll på arkitektur är det Gert Wingårdh, som är en av Sveriges mest välkända arkitekter. I en intervju med Tjôt o Tegel delar han med sig av sin syn på stadens byggnadsstilar – och avslöjar vilken byggnad som är hans personliga favorit.

Höga röster från lunchsugna göteborgare bullrar innanför väggarna, ibland avbrutna av det distinkta ljudet från en såg som skär genom kött i ett av slakteristånden. Vi befinner oss i Stora Saluhallen i Göteborg, en tidigindustrialistisk byggnad i viktoriansk stil som tydligt är präglad av engelska influenser.

– Något man nästan inte får säga i Göteborg är att Stockholm är en väldigt vacker stad. Den ligger på vattnet på något sätt, medan Göteborg snarare ligger vid vattnet. Men Stockholm är ju också 500 år äldre. Samtidigt måste jag säga: det här är en väldigt najs saluhall, det finns inte en sådan här fin saluhall i Stockholm. Så det är “pros and cons” hela tiden, säger Gert med ett skratt.

Gert flyttade från Skövde till Göteborg i tioårsåldern och ser Göteborg som sin hemstad. I slutet av 1970-talet startade han sin arkitektbyrå som idag har kontor i Stockholm, Göteborg, och Malmö – tre städer han pendlar mellan på veckobasis. Stressen av att ständigt vara på resande fot rycker han på axlarna åt, den har nu blivit en naturlig del av hans liv. När han 2014 blev expert i SVT:s serie Husdrömmar ökade tempot ytterligare, och det kan påstås att han då också landade rollen som Sveriges mest folkkära arkitekt. 

Grundandet av staden

Göteborg grundades som en ny stad år 1621 av Gustaf II Adolf. Även om majoriteten av byggnaderna från de första 200 åren inte längre finns kvar, menar Gert att det tidiga Göteborg ändå lever kvar i stadens struktur. Kungen anlitade holländska experter för att bygga upp staden – de ansågs nämligen vara bäst på att hantera den leriga och sankiga mark som Göteborg vilar på. Resultatet blev en stad präglad av holländsk stadsplanering, med Amsterdam som förebild.

– Staden har fortfarande kvar sin holländska gatustruktur och sina hamnkanaler, berättar Gert.

Några av de äldsta byggnaderna som faktiskt står kvar än idag är Kronhuset med sina bodar, länsresidenset, Domkyrkan och Tyska kyrkan. Även skansarna Kronan och Lejonet påminner om stadens karaktär som en befäst handelsstad i sina unga dagar. 

– Jag har umgåtts mycket med danska arkitekter i mitt yrke, och i dansk historieskrivning brukar man säga att Göteborg var en svårintaglig, nästan omöjlig fästning. Den har aldrig fallit. 

Göteborgsgult tegel

Från början präglades Göteborg starkt av holländska influenser, och tog senare intryck av mer generella europeiska stilar. Ett material som Gert Wingårdh tycker karaktäriserar staden är det gula teglet – som till exempel syns i Ostindiska huset, byggt 1750. Idag används huset av Göteborgs stadsmuseum.

– När man bränner lera så att den blir gul blir den mer hållbar i ett fuktigt klimat, och den här gula tegelfärgen uppfattar jag som väldigt göteborgsk. Då uppfattar jag det också som klokt att man valde att använda gult tegel när man på 1920-talet firade stadens 300-årsjubileum och byggde Götaplatsen. 

– Jag tycker att Götaplatsen är en fantastisk plats. Nästan alla människor förstår att de är i Göteborg så fort de ser den. Den är ett signum och den är unik, både i Sverige och i världen. Jag tycker att det är ett av de finaste byggnadsverken i Göteborg, och alla byggnaderna bidrar till helheten, inte minst Poseidonstatyn, säger han. 

På Götaplatsen står byggnader som bland annat rymmer Göteborgs konstmuseum, konsthall, stadsteater och konserthus – och det är just konserthuset som är Gerts favoritbyggnad i Göteborg. Det stod färdigt 1935 och ritades av arkitekten Nils Einar Ericson vars arkitektur har präglat staden mycket. 

– Hela Götaplatsen präglas egentligen av en övergång från ett mer traditionellt byggande, som man kanske kan säga att konstmuseet är, till stadsteatern som är art déco. Det är också vid den här tiden som funktionalismen gör sitt intåg. Man skulle kunna säga att när Nils Einar ritade konserthuset på var han en funktionalistisk arkitekt – men konserthuset har samtidigt en tydlig materialverkan och ett tydligt hantverksmässigt uttryck som inte riktigt är vad funktionalisterna önskade, menar Gert.

Arbetarnas landshövdingehus och överklassens pampiga byggnader

Men vi spolar tillbaka tiden lite – närmare bestämt nästan ett århundrade – till tiden då en av Göteborgs mest karakteristiska byggnadstyper växer fram: landshövdingehusen.

Det är under 1800-talet som industrialismen gör sitt intåg i Sverige. Innan dess låg i princip hela Göteborg innanför vallgraven. Men med ökad inflyttning och därmed en växande befolkning började arbetarstadsdelar att byggas utanför stadskärnan. Industrimän ville att deras arbetare skulle bo bra och må bra, så man satsade på bra arbetarbostäder, framför allt i Haga och andra närliggande stadsdelar. 

– Man byggde gärna i trä i Sverige, men då hade man fått en serie bränder. Många städer brann ner ett antal gånger, eftersom man både värmde upp husen med eld och lagade mat på öppen låga. Sättet att lösa detta på var att bygga stenstäder, men det hade man inte råd med fullt ut, berättar Gert.

Under 1800-talet infördes också nationella riktlinjer som förbjöd trähus högre än två våningar. Tanken var att om husen inte var för höga, skulle inte elden kunna sprida sig lika lätt mellan kvarteren.

– Det blir aktuellt i Göteborg att diskutera om man inte skulle kunna göra källarna lite högre, så att man också kunde bo där på ett drägligare sätt. Landshövdingen gjorde då ett undantag på eget bevåg: han tolkade lagen som att man kunde bygga en våning i sten, och två våningar i trä ovanpå. Eftersom det bara var i Göteborg som den tolkningen gjordes, började man kalla hustypen för landshövdingehus.

Vid den här tiden var skillnaden mellan arbetare och borgarklass stor. Det som många idag anser vara fina, äldre hus, som de i Vasastaden och Linné, var då borgarklassens områden. När dessa kvarter byggdes hämtade man influenser från gotik, riddarborgar och andra klassiska ideal som präglat arkitekturen ända sedan renässansen.

– Det kom också en ny, friare formgivning som kallades Jugend eller art nouveau. När nationalstaterna blev tydligare vid sekelskiftet började man dessutom blicka tillbaka mot sitt ursprung – till exempel Vasakungarnas arkitektur. Allt det där pågick fram till första världskriget, då samhället började ifrågasätta sig självt. Efter det tog modernismen vid, säger Gert.

De kontroversiella rivningarna

På 1960-talet ville man höja standarden på bostäderna i Göteborg, och enligt Gert var mycket av det som revs tekniskt dåligt. Många bostäder saknade till exempel toaletter och hade istället utedass på gården. Lägenheterna bestod ofta bara av två rum, och takhöjden var ibland så låg att man inte ens kunde gå raklång i dem.

Gert tycker därför att det var rätt att riva många av husen.

– När man tänker på hus som är byggda för hundra år sedan – de som är fula och dåliga är nästan alltid rivna, och de som är bra av det som byggdes då finns kvar. Förhoppningsvis är det som är dåligt av det som byggs nu också borta om hundra år, säger han.

”Jag tycker inte nödvändigtvis att Göteborg är en väldigt vacker stad.”

De “fina” bostadshusen som står kvar i områden som Vasastaden, Linné och runt Avenyn – som många dras till idag – har sitt ursprung i en tid då byggnadsmästare eller förmögna privatpersoner ofta själva fick lov att bygga de hus som de själva skulle bo i. Eftersom det skulle bli deras egna hem lade de gärna lite extra pengar och krut på att göra husen så fina som möjligt. Idag är det ofta en kommunal aktör eller en fastighetsutvecklare som bygger det mesta i staden. När de beställer projekt från konsulter och arkitekter handlar det inte om att skapa så fina hus som möjligt, utan snarare om att bygga så billigt som möjligt – men ändå få det godkänt av staden. 

– Det är klart att det blir skillnad i resultat när man gör något med avsikten att det ska bli så bra och fint som möjligt, jämfört med att bara göra något som är acceptabelt. Det är väldigt synd att vi har ett samhälle där vi inte lägger ner mer pengar på varje enskild byggnad och tänker mer långsiktigt. Att bygga fina hus har ett pris, och det gör ingen nytta när politiker säger att vi ska ha det så billigt som möjligt, tycker Gert.

Tycker du generellt att arkitekturen i staden är fin? 

– Jag tycker inte nödvändigtvis att Göteborg är en väldigt vacker stad. Men jag tycker att det är min hemstad, och jag tycker den har kvaliteter. Göteborg är som en ful gammal vän. Den kanske inte just är snygg, men det kanske inte är det viktigaste när man väljer en vän. Utan den är skev, lite tillåtande och charmig, säger Gert.