Statyerna du alltid ser men aldrig betraktar

I Göteborg finns tre statyer som föreställer namngivna historiska kvinnor, lika många finns av Evert Taube. Dock råder det inte brist på kvinnor i brons runtom i staden. Många passerar du säkert nästan varje dag, men hur ofta stannar du och tittar på dem? Vet du om flickan på Centralstationen leker eller gråter, och visste du att Göteborgs näst äldsta staty föreställer en kvinna?

Weeping Girl – Laura Ford

Statyn Weeping Girl föreställer en flicka som står lutad mot en vägg inne på Centralstationen, och är gjord av konstnären Laura Ford (f. 1961). I en skulpturpark utanför Edinburgh i Skottland finns flera av Fords Weeping Girls placerade, och enligt parkens webbplats är flickorna inspirerade av en historia Ford fick berättad för sig av en vän. Vännens dotter var otröstbar men kunde samtidigt inte slita sig från sin egen spegelbild. Därför ska Weeping Girls tolkas som dels överväldigade eller sorgsna, dels som lite teatraliska och överdrivna.

Statyn inne på Centralstationen kallas även Lek och allvar? eftersom många undrar huruvida hon leker kurragömma eller gråter. Kanske är namnet inte helt opassande ändå, med tanke på den teatraliska aspekten.

Arbetarhustru – Elma Oijens

På Landala torg syns en kvinna hålla ett barn i sin famn, med ytterligare ett fastklamrad i sin kjol. Statyn Arbetarhustru restes år 1980 på initiativ av Föreningen Gamla Landalapojkar som en hyllning till mammor. Vid föreningens grundande var man tvungen att vara född eller uppvuxen i Landala, eller ha gått i skola där, för att få bli medlem. Detta som ett led i att bevara minnet av och själen i Landala. Enligt Föreningen Gamla Landalapojkars hemsida är statyn en hyllning till alla arbetarklassens mammor som tog hand om barn och hem och på så sätt hjälpte samhället att gå runt. 

Arbetarhustru är gjord av konstnären Elma Oijens (1907-1992), utbildad på Valand och med flertalet konstverk runt om i Göteborg.

I arbete för arbete – Sam Westerholm

På Olof Palmes Plats, vid Järntorget, står sedan 1986 skulpturen I arbete för arbete. Den föreställer två kvinnor, en gravid och en ropande, samt en man bärandes en fana. 

Att skulpturen av Sam Westerholm (f. 1947) står vid Järntorget är ingen slump, då platsen länge varit en stark symbol för arbetarrörelsen. I arbete för arbete står upphöjd på en sten, vars sidor pryds av bilder och texter om viktiga händelser för arbetarrörelsen i Göteborg. Så här står det under skulpturen:

“August Palm talar i Haga 1882”

“Till minnet av dem som kämpade för bröd, rättvisa och frihet. Vad de vann ärvde vi. Arvet förpliktigar.”

“Vräkningarna vid Olskroken 1936.”

“Hungerkravallerna 1914. Bytet fördelas.”

Information – Bertil Lengstrand

I Tolered på Hisingen står skulpturen Information av Bertil Lengstrand (1928-2006). Kvinnan till höger, med händerna på höfterna, har fångat den andra på vägen hem från affären och levererar viktigt skvaller.  

Skulpturen har funnits på plats sedan 1993 och frågan är om kvinnan till vänster verkligen är så intresserad av att stå och lyssna, eller om hon mest vill bära hem sina matkassar.

Karin Boye – Peter Linde

Bredvid Stadsbiblioteket, passande nog, står en av våra största svenska författare och poeter Karin Boye. Hon föddes i Göteborg och skrev genom sitt liv texter som fått en självklar plats i svensk litteraturhistoria. År 1941 tog hon sitt liv, blott 41 år gammal. En knapp månad senare gjorde hennes partner, tyska Margot Hanel detsamma.

Skulpturen, gjord av Peter Linde, (f. 1946) kom på plats 1987 och idag syns framför den flera brunnar med poesi på locken. De är alla vinnare av Rain Gothenburgs tävling där poeter tolkar regn i sina dikter, för att lyfta regnstaden Göteborg i positiv bemärkelse.

Såningskvinnan – Per Hasselberg

År 1883 restes statyn Såningskvinnan, som även är känd som Johanna i Brunnsparken. Till detta finns olika förklaringar, där den första är att en kvinna vid namn Johanna Ekstein stod modell för statyns konstnär Per Hasselberg (1850-1894). Enligt teori nummer två hade Johanna namnsdag den dagen statyn restes i Brunnsparken, vilket kom att bli hennes namn i folkmun.

Såningskvinnan är Göteborgs näst äldsta staty.

Veras Laboration – Jan Cardell

1917 tog Vera Sandberg (1895-1979) examen från Chalmers och blev därmed Sveriges första kvinnliga ingenjör, och drygt hundra år senare restes en staty i hennes ära vid Kapellplatsen. Som ensam kvinna med hundratals män fick Vera göra ett särskilt inträdesprov till ingenjörsutbildningen på Chalmers, trots att hon var behörig som alla andra. 

Idag står Veras Laboration, av konstnären Jan Cardell (f. 1961), på Vera Sandbergs allé 1, och utmärker sig från andra skulpturer i staden genom att Veras händer rör sig och provrören hon laborerar med lyser upp på nätterna.

Mimi – Peter Linde

I Kyrbyn på Hisingen står en flicka som ser ut att hålla något osynligt i sina händer. Vi vet inte mycket om Mimi men hon ser ut att hålla i något ömtåligt, en del spekulerar kring huruvida hon håller i ett litet djur. 

Skulpturen är gjord av samma konstnär som även gjort skulpturen av Karin Boye, Peter Linde (f. 1946).

Järntorgsbrunnen – Tore Strindberg

Runt fontänen på Järntorget sitter det kvinnor som representerar de fem världsdelarna. Göteborgs hamn hade en viktig roll i den svenska järnhandeln, varifrån järnet skeppades ut i världen. 

Det svenska järnet var en stor del av slavhandeln, och användes bland annat i produktionen av vapen, kedjor och bojor. Kvinnorna är klädda eller håller i föremål som ska symbolisera respektive världsdelar men det är tydligt att fontänen ger en ensidig och stereotypisk bild av varje världsdel

Vill du se ännu mer konst i staden? Spana i Göteborgs konstkarta här.