Vet du vad du sitter på i Göteborg?

Precis som i alla städer finns det bänkar på gator, torg och i parker även i Göteborg. Men vad betyder egentligen bänkarna vi sitter på? Och vad var tanken bakom att just de ställdes ut?

Gula bänkar som ska motverka ensamhet och hjälpa oss att prata med främlingar. Det finns utplacerat på tjugotalet platser i staden och är ett initiativ av Åldersvänliga Göteborg. Varför inte ge dem en chans? Testa och sätt dig ner och prata med någon ny. Det finns även en skylt med frågor på ryggstödet ifall du tycker att det är svårt att veta vad du ska prata om.  

– Tanken är att man ska mötas över generationer och bänkarna är till för alla invånare. Men de kom till ur samtalet med seniorer om att få fler mötesplatser, säger Sofia Tillman som är utvecklingsledare för social hållbarhet vid äldre samt vård- och omsorgsförvaltningen i Göteborg. 

Idéen till pratbänkarna hämtades från England, där det finns så kallade ”chatty benches”. I Göteborg har bänkarna tagits fram i ett arbete för att främja äldres liv och välmående i staden. Åldersvänliga Göteborg har fört dialog med äldre invånare om vad som är viktigt för dem.  

En utmaning som ett flertal lyfte var ensamhet eller risken att bli ensam. Därför ville många ha fler mötesplatser. Bänkarna fyller alltså en social funktion genom att uppmuntra till samtal mellan människor som bor i staden.  

– Ibland kanske man behöver en liten kick i baken för att komma i gång. Samtalen kanske inte alltid sker på just den bänken men det får folk att tänka till. Det blir en symbol för att en bänk kan vara viktig på många olika sätt, säger Tillman.  

Pratbänkarna började snabbt diskuteras online och att flera personer har berättat att de uppskattar dem säger hon.   

– En man kom fram och berättade om sin pappa. Pappan var blind och brukade regelbundet gå till en pratbänk och sätta sig där. På så sätt fick han kontakt, det kom någon och satte sig och pratade med honom på den bänken.  

Bänkarnas design har tagits fram för att vara fungerande för så många människor som möjligt. De har exempelvis en högre höjd än den normala sitthöjden för bänkar för att vara lättillgängliga för alla. Bänkarna skiljer sig också från andra bänkar då de är gula.  

– Tanken var att de skulle sticka ut från en vanlig bänk. Så att man bara genom att se bänken skulle haja till lite och tänka “vad är det där för bänk”? 

Men bänkarna är inte bara till för social interaktion utan de är också viktiga viloplatser.  

– Man är i behov av bänkar för att kunna gå till affären och handla och kunna vila på vägen. För att kunna gå till busshållplatsen så är bänkarna ibland avgörande. Tar man bort en bänk på en sträcka där personer behöver en viloplats så ser vi att det kanske faktiskt blir så att man inte går lika ofta själv till affären.

Naturhistoriskas mosaikbänkar

Under en period var planen att pratbänkarna i Slottsskogen skulle få ett golv av mosaik. Men när mosaiken var klar stötte man på patrull, pratbänkarna skulle nämligen flyttas. Då kom naturhistoriska museet, som var ansvariga för mosaiken, på att de i stället skulle göra sina egna bänkar av mosaik.  

Men mosaiken som sitter på bänkarna är inte vilken mosaik som helst. Mönstren har nämligen tagits fram av göteborgare i alla åldrar, från småbarn till äldre invånare, säger Renée Göthberg som är programansvarig på Göteborgs naturhistoriska museum.  

– Anledningen till att jag ville att vi skulle göra det här är att man som invånare får sätta en väldigt synlig prägel på sin stad. Man lämnar ett avtryck som kanske kommer finnas kvar mycket längre än man själv, säger Göthberg.  

Temat på mosaikens mönster var djur, allt från fantasidjur till verkliga djur ute i naturen.  

– Jag har många gånger sett att man samlar en grupp barn på bänkarna och då kan man ju också prata lite om vad det är man ser på dem, säger Göthberg.  

Många som varit delaktiga i att tillverka bänkarna tycker att det är roligt att se dem i verkligheten. De kan visa upp sin egen mosaik för vänner och familj. Även om mosaik är en relativt enkel och liten sak att göra så tycker Göthberg att det visar på invånarnas involvering i att utforma sin stad.  

– Allt det här handlar om vilken stad jag lever i. Hur kan jag känna att det är min stad? Hur får jag påverka staden?  

Naturhistoriska museet är inte den enda plats där mosaik får utrymme i Göteborg. Liknande bänkar finns bland annat runt Stora Saluhallens parkering.

Uppe på kullen, vid museet, lyser bänkarna upp med sin färgsprakande design. 

– Man kämpar sig upp för backen från Slottsskogen. Man har barnvagnen framför sig eller så är det lite jobbigt för någon som har svårt att gå. Då är det som en färgklick som möter en när man kommer upp. De syns ju väldigt tydligt från stigen, det blir en vacker inramning.  

Botaniskas minnesbänkar

Men om man vill ha sin alldeles egen bänk, hur gör man då? I Botaniska trädgården kan du för 50 000 kronor få en bänk med en personlig skylt i parken. Den absolut vanligaste anledningen till att köpa en bänk är för att skapa en plats för någon som gått bort.

– Men vissa ger även bort bänkarna i presenter eller köper sin egen för att ha en speciell plats att sitta på, säger Jenny Berlin som är ansvarig för bänkarna i parken.  

Detta fenomen är något som är ganska vanligt i trädgårdar utomlands, bland annat i England, menar Berlin. Samtidigt som det blir en minnesplats för någon hjälper det parken att få in pengar till underhåll. Berlin tycker också att det är ett fint sätt att utveckla parken på.  

– Ibland byter vi ut en bänk på en plats och sätter dit en ny. Men ibland är det också en utveckling av ett område i trädgården, där det kanske inte funnits en färdig plats innan. Jag vet att det finns en plats uppe i pinetet, som var en önskning av en kvinna, som blev en sådan fantastisk höjning av trädgården, säger Jenny Berlin. 

Pinetet är det vetenskapliga namnet för barrträdssamling, bänken står alltså i parkens egen barrträdsträdgård. Bänken är enligt Berlin helt perfekt på sin plats där man kan sitta och titta ut över träden.  

Under ett år brukar ungefär en handfull personer donera bänkar. Oftast är det för att minnas. Minnas de människor som man väljer att tillägna platsen till.  

– Det är lite som en gravsten, säger Berlin.